Vikingarna
Skomagare Anton står lutad mot sin käpp
å han blickar mot dansbanan ner
Bland björklöv och människor i trängseln där,
En ljushårig tös han ser.
Han tittar lite extra när hon svänger runt
i dansen med sin kavaljer.
Hans hjärta bankar och hans kind blir röd
när han möter hennes blick och hon ler.
Han sluter sina ögon och han tänker tillbaks
till midsommardansen tjugoett.
Det var den kvällen han mötte Elin här,
hon va den grannaste tös han sett
Och än kan han höra hennes glada skratt.
När dom svängde runt i en dans.
Hans hjärta banka å hans kind ble' rö' då
han tog en riktig chans.
Jag skomagare Anton frågar dig
Elin vill du bli min fru.
Du behöver bara svara ja eller nä,
men du måste svara nu.
Jag har köpt en biljett till Amerika
Och Båten går om åtta dar.
Elin jag vill ta dig med.
Det finns säkert biljetter kvar.?
Skomagare Anton du var mej en filur,
jag känner dig knappast än.
Visst verkar du stor och stark och trygg.
Å nog vill ja va din vän
Men min far och mor dom behöver mig nu
Så jag får vänta på dig här.
Anton, res du till Amerika
men stanna ej för länge där.?
Musiken har tystnat, nu är dansen slut,
Anton ser sig förvirrad omkring.
Den ljusa tösen, hon är borta nu
Å kvar av drömmen finns ingenting.
Men vårdarinnan tar tag i Antons arm,
å sajer ůnu det e dags att gå hem
Så vänder dom tillbaks mot byn igen
och kommunens ålderdomshem.
För skomagare Anton han är gammal nu,
hans hår har blitt tunt och vitt.
Av Elin fanns det bara minnen kvar
när han kom tillbaks sjuttioett.
Men än kan han höra hennes glada skratt
när dom svängde runt i en dans.
Hans hjärta banka? och hans kind blev röt,
Hon var den grannaste tös som fanns.
Hans hjärta banka? och hans kind blev röt,
Hon var den grannaste tös som fanns.