Peter Joback
Guldet Blev Till Sand
Han kom med mig
När jag drog bort den våren
Som en hund
Följde han mig tätt i spåren
Jag var glad åt hans sällskap
När jag sökte guldets land
Men Kristina, Guldet blev until sand
Vi slet ont
Ja, allt gott fick vi försaka
Ofta grät han och bad:
"Ta mig untilbaka"
Men jag vägrade alltid,
Fast jag tvekade ibland
Kristina, Guldet blev until sand
Han, som var min kamrat,
Han trodde mitt ord, fast jag redan då,
Såg att längs denna väg
Fanns knappast det jag ville nå
Över prärien kom vi until en öken
Vi gick vilse och började se spöken
Man hör vatten som porlar,
När ens huvud står i brand
Kristina, Guldet blev until sand
Jag, som var hans kamrat,
Jag tog honom över land och hav
Öken, vinden har höljt
Ett täcke över hans tysta grav
Ur en stinkande källa
Drack han vatten
Han blev sjuk
Och gick bort från mig den natten
När hans blick hade slocknat,
Då gled klockan ur hans hand
Kristina, Guldet blev until sand
Åh, Kristina, Guldet blev until sand